Halvtid!

Idag är det halva tiden kvar tills mitt gips åker av! Tre veckor har gått och tre återstår. Det innebär att jag har en vecka kvar att markeringsgå, sedan får jag börja belasta för fullt! Håll tummarna för att tidsplanen håller!
Och nu lyser solen efter en natt och förmiddag med regn. Härligt!

Oss brutna ben emellan.....

Detta underbara foto har jag fått av Hannele.
Veckan efter mig bröt hennes väninna, Magda, fotleden vid promenad på Björkö, Västkusten. Det blev en dramatisk tur innan hon kom till sjukhus. http://hannelesparadis.blogspot.com/2006/10/sndagspromenad-p-bjrk.html
Nu är även Magda hemma och på bilden beundrar hennes brutna ben mitt brutna ben o röntgenbilderna på min blogg! Man är inte ensam!

Det är "inne" med blåa vänsterben i år

Klassfest HS3B

Idag träffas mina gamla klasskamrater från HS3B Kjellbergska gymnasiet. De träffas på Wanselius Café, Göteborg. Tyvärr kan jag inte vara med och det är inte pga benet. Idag skulle det hända mycket. Jag skulle ha kunnat gå på lunch med MKF:s vänner, sett James Lund i musikalen Rent, klassfesten och så jobba förståss. Av detta valde jag musikalen Rent eftersom James föräldrar och ett syskon skulle komma upp. Nu får jag se James vid ett senare tillfälle istället.

1970 gick vi ut från Kjellbergska gymnasiet. Det var andra året efter gymnasiereformen men de flesta av oss hade studentmössa. Trots stor demonstration fick vi inte sluta tidigare utan samtidigt som alla andra. Här skulle vara sossegrått! Festande blev det ändå.
Efteråt träffades klassen varje år på någon restaurang och jag var naturligtvis med så länge som jag bodde i Göteborg. Så småningom blev det glesare mellan träffarna men idag skulle det alltså vara dax igen. Låt mig få passa på och tacka de klasskamrater som under åren sett till att samla oss. Ingen nämnd och ingen glömnd.
Hoppas att ni får trevligt ikväll!

Kjellbergska gymnasiet, Flickläroverket, uppe vid Näckrosdammen.

Tesen

I tisdags hände mycket! På kvällen var jag på sammanträde, socialnämnden. Tack vare snälla hjälpare som skjutsade och stöttade gick det jättebra! Märkte igår att jag var riktigt trött så det fick bli en mellandag. Skönt att det fungerade. Nu kan jag våga mig ut igen även om vädret knappast får någon att längta ut. Oväder är på ingång och Matilda räddade några pelargonier från att frysa. De kommer att bli fina inne istället.

Så har jag då en teslåda! Beviset på min hemtjänttillhörighet! Med denna låda och en liten dosa mäts den tid som jag får hemtjänst. När personalen kommer loggar de in mot apparaten och innan de går matar de in vad de gjort och så loggar de ut. Jättebra tycker en del hemtjänstföretag, bedrövlig övervakning tycker andra. Det skall bli intressant att se hur det fungerar. Blev lite fundersam i fredags för den personen hann med otroligt mycket på den tid hon var här, jag hade bara hunnit med en bråkdel.
Ännu inget problem, det skall tydligen vara risk att den stör datorn men inte hos mig.

Tesen

Omgipsad

Toppen! Allt känns bra efter dagens sjukhusbesök. Vad gör det att det strulade med sjuktransporten för nu får jag markeringsgå! Det är mycket lättare att ta sig fram när jag får sätta ner även vänsterfoten. Sluthoppat på ett ben! Även om jag inte kan gå på riktigt så innebär det att jag får ha benets tyngd ca 10 kg på det dåliga benet. Det går långsamt men det går säkert.
Linnea, undersköterska på ortopedmottagningen tog mycket väl hand om mig. Hon tog bort det gamla gipset, tvättade underbenet och förklarade att det såg jättebra ut. Sedan tog hon bort suturerna och satte på nytt blått gips. Hon satte en strumpa över härligheten för det blåa färgar av sig innan det torkat. Och så skon beviset på att jag får markeringsgå. Sedan var det dax för sjukgymnasten och träna på att markeringsgå. Det är lite knepigt men skall gå bra.

Omgipsad och med ny sko för att kunna markeringsgå.

Hemma igen. Grannen Birgit bjöd på te och hembakat. Jättegott och värmande i höstrusket. Trevlig pratstund som höjde humöret ännu mer.

Dagens ros tycker jag Apollo resor skall ha. De har redan återbetalat den inställda resan till Marocko. I stort sett samma dag som de fick mitt sjukintyg. Tack för det.

Nu ser jag fram emot att Lotta kommer och besöker mig i Danderyd istället.

Rent och fint!

Igår var hemtjänsten här för första gången. Oj, så rent och fint jag har det nu! Underbart! På mindre än två timmar fick jag diskat, dammsuget och golven avtorkade. Det luktade så rent o friskt efteråt.
Sedan kom Pia och Sigge med sushi. Vi avslutade med Ingrids äppelspecial. Mums!

Häromdagen kom ett kort från Patrik med familj som gjorde mig mycket glad.
Tvillingarna Cecilia och Carl hade gjort var sin teckning. Jag tycker att de lyckats med att illustrera min verklighet på ett fantastiskt sätt.

Carl har gjort ett höghus (båda sidor av pappret) med massor av trappor. Precis som jag känner det! Tycker jag bor jättehögt. Jäkla trappor!
Cecilia har träffat min sinnesstämning precis, dvs jag mår jättebra, egentligen inga moln på min himmel. Det är bara när jag skall förflytta mig som jag märker av att jag är bruten.

Vardag

Nu har jag börjat få rutin på grejorna, dagarna ser ungefär likadana ut. Glädjande avbrott är besök, post och mail.
Igår var Kerstin här med ost o kex och lite gott att dricka. Jättetrevligt!
Och än så fungerar det med Sigge. Han är här och sover och vi sällskapar varandra.

Vackra blommor från mina arbetskamrater, natten.

Naturens höstfärger får jag bara skåda genom fönstret.

Siggehjälp önskas!

Idag har det varit lite trevligt för Sigge L har varit hos mig, nästan hela dagen. När han är hos mig får han ligga i soffan så där har vi myst tillsammans.
Om jag får tag på folk som kan gå ut med Sigge vid 11,12-snåret på dagarna så kan jag ha Sigge hos mig. Om du kan gå ut med Sigge någon dag eller vet någon som kan så maila mig eller ring Sigges matte, Pia.

Igår prövade jag för första gången att gå i trappan. Det gick inte särskilt bra. Trapporna är väldigt höga och många trappsteg är det. Mer träning behövs.
Min granne bjöd på jättegod middag och trevligt umgänge, det behövdes extra efter trappträningen.

Dagens ungdom!

Igår vid tolvtiden ringer det på telefonen, det är Markus mitt fadderbarn som gör lumpen i Arméns Musikkår där han spelar saxofon. "Hej jag tänkte höra om jag får komma hem till dig och laga middag. Var det blir är en överraskning".

Strax efter fyra kom han och efter lite småprat försvann han in i köket och lagade mat. Det blev jättegod spagetti med köttfärssås. Något av det godaste jag vet! Dessutom smakade den verkligen något, ingen färdigprodukt här inte.
Efterrätten hjälptes vi åt med, vi skalade och skar så vi fick en smaskens fruktsallad som avslutning.

Vilken kille! Tusen tack! Den middagen höjde mitt humör rejält!

Markus kocken.

Min andra ungdom som ställer upp för mig är Matilda JB. I onsdags slutade hon tidigt i skolan och tog vägen om Danderyds sjukhus och följde med mig hem. Sedan gick hon och handlade åt mig. I torsdags var hon här och såg till mig, röjde väg så att jag kommer fram med betastödet och hämtade vatten. Jag kan meddela att det är hopplöst att förflytta ett glas med vatten i, hoppandes. Glaset kommer fram men inte vattnet!

Visst har jag underbara ungdomar i min närhet!

Matilda på sjukhuset

Avbruten!

Nu sitter jag där jag sitter!
I söndags var jag ute på stavgång i Altorpskogen. En underbar dag! Men det hade regnat mycket dagarna innan. På en bergknalle slant jag till, vred foten och såg direkt att det var brutet.

Som tur var så var det vid Djursholms golfbana så ambulansen kunde komma fram och jag var snart på Danderyds sjukhus. Det hände ca 14.45 och vid midnatt var jag färdigopererad.
Dagen därpå fick jag mitt fina blåa plastgips. Och onsdag eftermiddag var jag hemma tack vare Matilda JB som kom och hämtade mig vid sjukhuset.

Jag har inte ont. Men jag får inte stå eller gå på benet på ca sex veckor! Jättejobbigt med tanke på att jag bor en trappa upp utan hiss men det måste gå det också!

Bloggen kommer att bli dagbok för avbruten fotled!

Nygipsad på sjukhuset.
Vriden och bruten fotled

Lappad o lagad med plattor och spik

Ny regering!

Så presenterades den nå äntligen! Alliansens första regering! Underbart! Det är roligt att jag faktiskt känner flera ministrar.
Med Fredrik Reinfeldt har jag knackat dörr här i Danderyd. En valrörelse för länge sedan! Försvarsminister Mikael Odenberg, Bea och jag satt i MUF:s förbundsstyrelse samtidigt (och talmannen, Per Westerberg, var då förbundssekreterare). Handelsminister Maria Borenius känner jag också från MUF-tiden + från Danderyd där hon ju bor. Cecilia Stegö är också en gammal bekant.

Bäst känner jag Beatrice Ask. Bea var med och bildade Sällskapet för Moderata Kvinnors Historia och hon satt i styrelsen fram till årets årsmöte. Hon kommer att bli en utomordentlig minister!

Bea vår nya justitieminister