Första konferansdagen
I morse var det vitt på marken. Snön smälte dock snabbt. När jag gick till bussen i morse var det en hal sörja som jag fick gå i. Visserligen blåste det kallt på dagen men solen lyste så fint. När jag kom hem i eftermiddags var det hela nio grader ute! Vackra moln på himlen.Annars är jag mest förundrad över att jag är så trött efter en dags konferens. Förmodar att det tidiga uppstigandet bidragit till denna trötthet. Det har varit en givande dag med bl a grupparbete. Känner nästan för att lägga mig nu, före kl 19 men några timmar skall jag väl orka hålla mig uppe. Tidig sänggång skall det dock bli för imorgon skall jag upp vråltidigt igen.
posted by Ingrid E | 6:40 em
4 Comments:
Långa dagar, ser jag, men kul om det är intressant.
Hannele! Eftersom det inte är så ofta så är det OK med jobbkonferans. Var också relativt trevliga dagar.
Vilken himmel! Visst är det gott att ljuset börjar komma tillbaka. Vilken skillnade i livskvalitet det ger, ljust på morgonen och när man åker hem...i alla fall oftast.
Jag förstår vad du menar att sorgen/saknaden tom kan bli större när det gått en tid.
Annebelle! Håller med dig om att ljuset ger så mycket livskvalité.
Sorgen o saknaden får aldrig bli en ryggsäck men väl något som finns där och påminner om de som man förr hade med sig.
Skicka en kommentar
<< Home