Gratitude

Det klack till i hjärtat när jag såg det här skeppet. Gratitude!
Sommaren 1965 gick jag på seglarskola på Gratitude. Bleket, Tjörn var hemmahamnen. Det var två underbara veckor. Först var det jollesegling. Sedan långsegling upp till Norge. Gratitude seglade även nattetid, vilket pojkarna på Gratia ej fick göra.
Den tidiga morgonvakten var den populäraste för då kom vår kapten, Mästerlotsen Stranne från Lysekil, upp till oss med te o smörgåsar. Medan solen gick upp sjöng han för oss "Så länge skutan kan gå" Och "Vem kan segla förutan vind". Taubes Så länge skutan... är sedan dess en av mina absoluta favoriter. Vilken text!

Klicka på bilden o läs om Gratitude

Det var kalas på Gratitude så jag gick aldrig ombord. En yngling fixade något på masten och det bara jag måste föreviga. Jämför med bilden nedan tagen då 65. Tyvärr förändras färgerna på de korten. Gratitude var alltså skeppet för flickor. De flesta befälen var dock män.

Vi hade dock Sveriges första utbildade kvinnliga styrman som styrman på Gratitude. Jag tror att hon blev utexaminerad samma år, 1965.

Maria, Sveriges första kvinnliga styrman.